2 dagar kvar av 2016.

Ett helt år har gått. Vad är det som har hänt egentligen?! Det är ju nyår jämt? 
 
Jag minns exakt vad jag gjorde den 31 December 2015. Jag jobbade på Nääs då, och tog hand om nyårsbuffén och gästerna den kvällen. Vid tolvslaget gick alla, både gäster och personal, ut med varsitt glas champagne och tittade på fyrverkerierna. Superfint! Tänk att jag hade ett halvt år kvar av skolan då. Jag hade gymnasiearbetet som jag skulle klura ut tillsammans med Carro och Otto, jag hade ton med uppgifter och jag var stressad och glad till max för att allt snart skulle vara slut. Och nu så är det ett halvt år sedan jag faktiskt slutade gymnasiet, hade en fantastisk sommar med min familj och Emil, började jobba i Augusti, blev pionjär i September och flyttade hemifrån i Oktober. Förlovade mig även i September och då började bröllopsplanerna rulla på. Så mycket har hänt och samtidigt så sitter man och undrar vad man överhuvudtaget har hållit på med under 2016. 
 
För varje år som går så börjar jag alltid fundera på vad jag har lärt mig under året, och vad jag kommer göra annorlunda i fortsättningen. En sak jag har lärt mig är att ibland är det faktiskt bättre att vara tyst (Jag har alltid försökt rädda jobbiga situationer med ännu fler ord, vilket oftast gjort saken värre). En annan sak är hur det är att ha funnit äkta kärlek, och vad som krävs för att behålla den. En tredje sak är att det är fantastiskt att ha mycket saker att göra, för tiden går fort och jag hinner inte övertänka så mycket saker om jag bara låter livet vara fyllt med... ja, liv. En fjärde sak är att bara sluta övertänka haha! Den får jag jobba lite mer på, för jag hamnar där rätt ofta. Och en femte sak jag lärt mig är att bröllop är läskigt dyra, så för er egen skull, gift er bara en gång... ;)
 
Jag hade kunnat rada upp massor med saker till, men vad gör det för skillnad om jag skriver det här eller om jag endast delar det med min bästa vän? Min bästa vän, som jag ska gifta mig med om 96 dagar, och som jag har bokat en bröllopsresa till Thailand med, och som jag ska få leva med resten av mitt liv med ♥ Han är den enda som jag vill dela allt med, och den enda som faktiskt skulle orka lyssna på allt mitt uppradande om mina tankar. 2 dagar kvar av 2016 och samtidigt som jag tittar tillbaka och ler för att jag gjort den här resan, så blickar jag framåt och njuter av allt som snart ska komma.

Livet ♥

Samtidigt som halva livet är upp och nervänt så är resten bara helt underbart.. Här ligger jag i min säng, hyfsat nyhemkommen från mötet och upp över öronen förkyld... Vad gör det om hundra år? Alltså livet nu är en ständig väntan samtidigt som det är en fantastisk tid att lära känna mig själv. Vem är jag när jag bor själv? Vem är jag på en arbetsplats? Vem är jag som pionjär? Vem är jag egentligen? 
 
Jag underskattade verkligen nyttan med att bo själv ett tag innan bröllopet. Alltså fine, jag hade klarat mig utan det också, men nu får jag chansen att verkligen prova på på riktigt. Hur det riktigt svider när förra företaget vägrar betala ut min lön en månad och jag helt enkelt får leva upp de lilla besparingar jag lyckats skrapa ihop under den korta tid jag jobbat efter studenten i väntan på att få den. Vilket kan ta ett par veckor upp till ett halvår. Gött. Så här står jag med 100 kronor på kontot fram tills lönen på fredag och bara inser att wow, livet är riktigt hårt. Hade inte Emil varit så snäll att betala toalettpappret (alltså vi har gjort slut på 3 st 6-pack toalettpapper på ca 2,5 månad, bajsar vi mycket eller vad händer egentligen?) och mina clementiner så hade jag haft typ 50 kr på kontot. Tur att jag har en sån givmild fästman ♥ Men mitt i allt detta så får jag också känna på att jaa, ibland skiter livet sig men man får göra det bästa av situationen. Och faktiskt ta emot lite hjälp från andra, vilket jag alltid haft väldigt svårt för. Jag menar, när jag och Emil blev tillsammans tog jag det som kritik om han ville bjuda mig på middag, för att "duger inte mina pengar eller?!" haha. Feminism gone too far ☺ 
 
För att återkoppla, livet är krångligt, men jag trivs ändå. Det är guld att ha sin egna lägenhet (bortsett från min bästa roomie Ebba), hur många kan flytta hemifrån när de är 18 år gamla till en jättefin lägenhet rätt centralt i Frölunda? Jag har haft tur, och jobbat hårt för att klara det. 
 
Nu svamlar jag bara.. Imorgon är det onsdag och då ska jag ta sovmorgon, kl 14.30 har jag tandläkartid och kl 21.00 börjar jag mitt arbetspass. Så rullar livet nu för tiden ☺ Det enda jag saknar med skolan är all hets jag och mitt kompisgäng höll på med, och just det där med att inte jobba natt.. Annars så har jag vunnit högsta vinsten ♥

JA.

Det här är ju löjligt, halva december har gått. Tiden rinner iväg samtidigt som man tycker att framtiden kommer långsamt.. Men jag menar, förra året vid den här tiden gick jag i skolan, jobbade heltid, hade Emil, pluggade, hade en häst... Förstår inte riktigt hur jag bollade allting? Eller ja, det gjorde jag ju inte, vissa saker nedprioriterades såklart. Men nu så känns det som att jag har mina priorities straight iallafall! ;)
 
Idag har jag och Emil hjälpt till på pionjärskolan, imorse bakade vi bröd och gjorde sallad tillsammans med Emils mor. Sedan bar det av till pionjärskolan och efter det så gjorde vi några små ärenden innan vi åkte ner till Charlottenlund i Hyltebruk där vi ska gifta oss och åt lite Winter Wonderland-buffé. Alltså att jag ska gifta mig där... Det är ett helt galet vackert bed-and-breakfast som ligger mitt ute på landet. Sååå fint!! Allting kommer garanterat bli superbra när det väl är dags. Just nu känns det som om det är en hel evighet kvar, men verkligheten säger att det är 100 dagar, alltså lite mer än 3 månader?! Hallåååå titta på hur snabbt det här året har gått! Snart har bröllopet redan varit och vi har även varit på vår bröllopsresa.. Hm jaa...
 
Som jag skrev i förra inlägget så går verkligen allt i ett nuförtiden. Det är inte jättesvårt att pussla med livet i sig, men det ska ju alltid hända lite oförutsedda saker och sådär. Dessutom så planeras bröllopet, det är ju lite mer än "bara kläderna" som jag tänkte från början, typ med vigselförrättaren, värdpar, toastmasters, osa.. Allt ska klaffa! Och det gör ju inte mig liiiite nervös att behöva känna att en av de viktigaste dagarna i mitt liv kanske blir heeelt förstörd för att jag glömt något eller sådär.. Nej, alltså vi har det mesta under kontroll, men det är ändå den där underliggande stressen om hur jag kommer se ut, om klänningen kommer passa (alltså, jag har måttbeställt den så vad kan egentligen gå fel förutom att jag skulle gå upp 10 kg?), om jag kommer ramla på vägen fram till vigseln (trots att jag kommer ha två stycken som leder mig fram till podiet), om mitt smink kommer bli fult (för det ska jag göra själv, och där har jag faktiskt rätt att vara nervös!).. Ja ni förstår! Allt ska somsagt klaffa perfekt, och även om jag inte kan göra någonting åt saken just nu så är det ändå stress som ligger där hela tiden. 
 
Anledningen till att jag ens skriver såhär sent är för att jag kom hem för en kvart sen från Hylte. Som tur är jobbar jag inte förrän imorgon vid 21 och har endast ärenden efter kl 16, så jag kan ta sovmorgon. Så nu sitter jag här och ska försöka hålla mig vaken en stund så jag kan vara pigg imorgon kväll när jag ska vara uppe sent och jobba. Innan allt så ska jag städa, tvätta och laga lite mat tänkte jag. Sådana där vuxenbestyr som man helt förträngt innan man flyttade hemifrån. Jaja, livet rullar på iallafall.