Sista helgen.

En bild från några helger tillbaka
Om cirka 3 timmar ska jag tillbaka till jobbet för att göra min sista timme där. Efter mycket om och men bestämde jag mig för en månad sen för att sluta, jag har nu jobbat nästan varje helg i ett helt år och det sliter när man har skola, vänner, pojkvän, läxor och annat. De sista fyra månaderna i skolan så måste jag vara on top för att orka, nu är bara allt som i en dimma för jag har så fullt upp hela tiden och får aldrig chansen att vila. Jag älskar hästarna på jobbet och jag har fantastiska människor runt mig där, men det funkar inte nu. Så idag får jag säga hejdå till hästarna när jag tar in dem, jag har redan varit där idag och gjort allt så det är bara insläppet kvar. Mina gossehästar som jag har fått mysa med i ett helt år.. Tiden har gått så galet fort? Den 24 januari 2015 provjobbade jag första dagen och den 18e januari 2015 var jag där på intervju. Självklart kommer jag åka dit någon gång och hälsa på, eller hoppa in när nån är sjuk, men det blir ju inte samma grej längre. Det är supertråkigt men jobb går inte före välmående för min del. Nu har jag ju också jobb på Nääs men de hör ju av sig när de behöver folk, vilket betyder att jag inte har något fast utan jobbar när de behöver mig och när jag känner för det.
 
På ett sätt är det också skönt att inte jobba där mer, för när Pilar försvann lämnade det ett sånt tomrum i mig. Att se hennes box varje vecka och veta att hon aldrig kommer tillbaka gör jätteont, och jag får alltid flashbacks till dagar då hon gjorde något roligt eller när hon och jag bara stod inne i hennes box och myste. Hon betyder fortfarande så otroligt mycket för mig och det är svårt att veta om jag någonsin kommer kunna släppa det, för hon var one in a million och jag tvivlar på att jag någonsin kommer få ett sånt band till en häst igen. Det var speciellt. Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag tror jag behöver en tid för att läka också...
Min fina prinsessa ♥

Kindermaxi-torsdag.

 
Nu är jag äntligen hemma från resan! Det har varit intensivt och superkul, så skönt att få släppa allt och bara vara med två av sina bästa vänner. Idag var första skoldagen och det gick väl helt okej, vart lite tjafs med några härliga feminazis men what to do. Ni vet såna där som är kränkta för allt och tar offerställning, såna som det bara inte går att ha en argumentation med? Japp precis såna där. Jaja jag bryr mig egentligen inte, det tar så mycket tid att argumentera med folk som tror att de är huvudpersonen i allas liv. ☺
 
Resan var somsagt fantastisk, vi myste, drack vin, pratade, gick runt tills vi dog typ, shoppade, hade panikattacker i London Dungeon och lite sådär. Det var skönt. Nu är jag tillbaka i verkligheten igen och jag har faktiskt typ inga problem med det. Studenten är snart här om fyra månader och allt känns bra. Jag och Emil var på Manfreds Brasserie igår och åt otroligt god schnitzel, den var fantastisk. Började med bubbel, sen fick vi maten och lite vin, sååå gott. Vi båda var proppmätta efteråt så det blev ingen efterrätt, men det var nog bara bra. Har gått upp en del i vikt med allt mitt goda levande det senaste så nu får jag skärpa mig. Dags att ta tag i livet igen liksom!
 
Så nu käkar jag kindermaxi, kollar på serier och är jättetrött. Imorgon och i helgen blir det plugg och jobb, och på måndag ska jag provrida en jättefin svart häst! Hoppas att det går bra ♥
 
Min gosis igår på restaurangen ♥

Resan med knäskadan ♥

Emil och jag första kvällen ♥
 Utsikt från vår stuga, så fint här! 
 Mitt kära lindade knä ♥♥
 
Ja alltså jag kan väl inte direkt säga att jag fått världens bästa intryck av skidåkning.. Det är härligt vissa stunder men igår var det definitivt inte my favorite thing to do. Vi skulle nämligen ta ett sista åk på eftermiddagen ner till gondolen, i en blå backe (inte så galet svårt egentligen???) och jag vurpar tre gånger. Tredje gången flög jag tydligen och drog upp världens snömoln, jag minns inte mer än att jag skulle väja för några och sen att Emil kom fram till mig och jag hade svinont i knäet och huvudet. Så jag fick åka skoter ner till sjukstugan där de bara konstaterade att jag sträckt knäet och fått en lätt hjärnskakning.. Så jag har fått vara hemma i stugan ända sedan igår eftermiddag. Dessutom hade läkaren dragit åt bandaget alldeles för hårt så när jag skulle visa mamma så var hela benet nedanför knäet iskallt och nästan blått. Konstigt att jag frös? Haha..
 
Jaja, idag har jag verkligen ont i hela kroppen och jag blir så galet uppassad av Emil, mamma, PO och Robin. De är så söta! Igår så var Emil med mig i sjukstugan, bar mig ut till bilen och köpte sen med sig godis, chips och choklad till mig på vägen hem. Hur söt?! Jag har nog världens gulligaste pojkvän alltså. ♥
 
Just nu har alla precis åkt ut i backen och jag sitter i soffan och ska skriva klart psykologirapporten. Jag har verkligen dragit ut på det för mycket så jag sitter nu med lite halvt panik, en huvudvärk från jag vet inte vad och ska försöka skriva detta samtidigt som jag innerligt hoppas att Sophie sover lääänge! Innan har jag bara kollat på PLL och The Flash, de två senaste avsnitten kom ut inatt.
 
Nää fy, idag har jag en riktig tråkdag framför mig, men förhoppningsvis kan jag och Emil ta oss ner till baren i Ladan ikväll och ta någon drink eller nåt. Vi får se, men det hade vart kul att göra något annat än att sitta i stugan sista kvällen vi har här tillsammans. ☺ Imorgon åker vi ju hem och på fredag så åker jag till London. Sen i februari åker han till Sydafrika i två veckor utan mig, så jag får ju passa på att vara med honom nu när jag kan ☺ Kommer sakna att inte ha honom mer än tre meter ifrån mig .. Menmen what to do, nu måste jag faktiskt sätta igång och skriva klart den där rapporten, annars kommer den aldrig bli färdig! Hemska tanke.. Vi hörs ♥