Time flies..

Det är helt otroligt vad dagarna går fort, och vad mycket som händer på så kort tid! I helgen hade jag studentmiddag för släkten, studentfest och fyllde 18. Igår hade jag teoriprovet för bilkörkortet (I passed it!!), min sista körlektion och gick till banken för att få en dosa, uppgradera mina ungdomskonton till "vuxenkonton" och beställa nytt kort osv. Idag har jag kört släp för första gången, från Sexdrega och hem, och imorgon är det uppkörning som gäller.

Tiden flyger iväg och jag kommer på mig själv med att inte njuta av det jag gör eller har, för jag bara strävar mot nästa grej och tror att jag ska bli lycklig så fort jag får det. "Bara jag får körkortet", "bara jag fyller 18", "bara jag får ett jobb". Alltså ja, dessa saker underlättat massor, men gör de mig automatiskt lycklig? Nej, allt strävande gör att jag misslyckas med så mycket som pågår just nu! Jag menar, mitt förhållande med Emil är definitivt pågående just nu, men jag är inte engagerad på samma sätt i det nuvarande som jag är i vår framtid.

Varför tror jag att allt blir bra sen? Varför vägrar jag göra det bästa av den nuvarande situationen? Åh, det är så mycket jag vill ha svar på..

Dessutom har jag så mycket bitterhet inom mig, eller ja långsynthet kanske är ett bättre ord. Jag lever i det förflutna och längtar efter framtiden, vilket gör att det mesta som är nu är piss. Typ allt idiotiskt min far ständigt gör och alltid har gjort. Men jag behöver inte ha något med det att göra nu när jag är myndig. Jag har inte något med det att göra, men det finns inom mig. Hat, rädsla och sorg. Det motar bort så mycket glädje! Och jag förtjänar att vara lycklig, att vara glad och att vara kapabel till att älska mina närmsta ovillkorligt.

Nu är det dags för en förändring, och det spelar ingen roll att det tagit så lång tid för mig att få tummen ur. Jag ska värdera mina närmsta relationer högt, jag ska börja tycka om mig själv och bli kompis med mig själv, jag ska jobba på min ödmjukhet. Jag ska vårda mitt förhållande med Emil och jag ska börja leva här och nu. För det är det enda sättet jag kan bli fri på.