-

Nu känner man sannerligen att det är vinter, eller snarare en iskall höst. Det har ändå varit hyfsat milt hela hösten, men det är väl nu ruskvädret kommer på riktigt. Igår var det världens slaskstorm, det kom stora smälta snöblaskor i rasande fart från sidorna och det blåste så mycket att man inte kunde värja sig en sekund. Såna dagar är inte jätteroliga att vara ute i, vilket jag var eftersom tjänst stod på schemat. Idag däremot har jag varit inomhus i princip hela dagen, jag har jobbat. Även om jag inte har ett jättekrävande jobb i sig (jag är personlig assistent) så blir man så trött både fysiskt och psykiskt! Jag är verkligen helt slut, och snart ska jag laga mat, vika tvätt och försöka träna lite innan jag och Emil ska studera. 
 
Det här är första vintern som jag inte håller på med hästar, sedan jag var 6 år gammal. Det är faktiskt lite deppigt, jag saknar det väldigt mycket och jag märker att det inte finns någon annan träningsform som kan ersätta det. Oavsett vilket väder det var så ville jag till stallet, jag ville rida och jag ville bara släppa omvärlden och helt fokusera på hästen/hästarna. Och nu, jag vill ju inte till gymmet, jag vill inte gå ut och bara ta en promenad eller cykla. Det känns så tråkigt på något sätt. Nu har jag inte suttit på en häst sen i somras, och inte ridit regelbundet på flera år. Så ja, jag saknar det väldigt mycket. 
 
Nu när jag inte rider eller är i stallet så har jag insett att jag trots allt kan gå upp i vikt.. Därför måste jag verkligen börja träna en hel del så jag kommer i min brudklänning... Lite jobbigare att lägga ut en klänning än att sy in den haha.. Jaja, det löser sig. 
 
Apropå bröllopet så känns det så löjligt avlägset. Det är 72 dagar kvar och samtidigt som det känns som att det aldrig kommer hända något så är jag så stressad eftersom jag måste packa ihop alla mina saker (visserligen inte överdrivet mycket, men ändå) och snart flytta igen. Och jag vill att bröllopet ska bli perfekt, vilket det säkert kommer bli.. Kontrollfreaket i mig får panik snart!
 
Nu ska jag sluta gnälla och göra något vettigt av min tid. Det var dock härligt att få känna fingrarna flyga över tangenterna igen, oavsett om det resulterade i något vettigt eller inte. Vilket det egentligen inte gjorde haha! 
 
Back to reality